P. blev 1936 ledare för det katolska partiet, var 1934–35 inrikesminister och 1936–38 jordbruksminister. År 1939 bildade han regering och beklädde då både premiär- och utrikesministerposterna. Vid krigsutbrottet ombildades regeringen till en samlingsregering, där P. också övertog posten som krigsminister. Han reagerade starkt mot den belgiska kapitulationen 1940, ledde exilregeringen