hästslakt
hästslakt var förr en i större delen av Sverige (dock inte i övre Dalarna och delar av Norrland) avskydd syssla, och utövaren därav (rackaren) räknades – liksom bödeln – som ärelös.
Liknande förhållanden har också rått i Danmark, södra Norge och sydvästra Finland, liksom i Tyskland och Centraleuropa. Fördomen är i Sverige belagd sedan 1400-talet och blev mera gängse från 1600-talet. Slakten utfördes genom knivstick i bringan, varpå hästen fick springa tills den stupade, eller genom klubbning eller – i äldre
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse