Under 1980-talets senare hälft och början av 1990-talet var Ilja Kabakov det främsta namnet bland de sovjetiska dissidentkonstnärer som kom att uppmärksammas i väst. Till följd av svårigheterna att ställa ut var hans främsta uttrycksmedel länge ateljéinstallationer och performancekonst i slutna konstnärskretsar samt handgjorda album där bilder och text samverkar