Vad som framför allt har rekonstruerats utöver ljudsystemet är ett mycket rikt formsystem för substantiv och adjektiv (med flera deklinationer) och verb (med många tempus, modus, aktionsarter m.m.) samt ett mycket komplicerat pronominalsystem. Detta rekonstruerade indoeuropeiska formsystem är i stort sett det som finns i grekiskan och de indoiranska språken. Det utforskades i huvudsak under 1800-talet. Det har konstaterats att de keltiska språkens interna struktur också motsvarar detta system. Genom detta har ett tidigare antaget speciellt italo-keltiskt samband, som skulle

(80 av 625 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Ljudsystemet

Det rekonstruerade indoeuropeiska ljudsystemet innehåller vokalerna ă, ā, ĕ, ē, ŏ, ō, ĭ, ī, ŭ och ū (båge anger kort vokal, streck lång vokal) samt halvvokalerna y [j] och w. Det finns fallande diftonger (det första ljudet har den högsta tonen) med kort första vokal: ei, oi, ai, eu, ou och au, och även sådana med lång första vokal.

Konsonanterna rekonstrueras som ett system med tonlösa, tonande och

(68 av 480 ord)

Böjning och ordbildning

Ett indoeuropeiskt ord kunde bestå av enbart rot med böjningsändelse(r) eller av rot, suffix och ändelse(r). Många suffix har avljudsvarianter, t.ex. -ter, -tor, -tr. Vid nominalböjningen liksom vid verbböjningen spelade accentförflyttningar med avljud i rot, suffix och ändelse stor roll och följde i atematiska paradigm (som saknar suffixet -e-/-o- , den s.k. temavokalen) flera olika mönster. Vid tematisk böjning (med detta suffix) stod accenten stilla på en och samma stavelse, och avljudet spelade då inte samma roll.

De olika suffix

(80 av 652 ord)

Ordförrådet

Det fundamentala gemensamma ordförrådet kan till stora delar rekonstrueras på basis av de ärvda orden i olika

(17 av 120 ord)

Medverkande

  • Folke Josephson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Språkstruktur och interna släktskapsförhållanden. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/indoeuropeiska-språk/språkstruktur-och-interna-släktskapsförhållanden