(1 av 1 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Bakgrund och inledningsskede

Vagnar som med flänsförsedda hjul eller på annat sätt styrdes på enkla träspår användes i svenska gruvor redan på 1700-talet eller tidigare. På en målning av Pehr Hilleström med anledning av Gustav III:s besök i Falu koppargruva 1788 syns en sådan vagn dragen av en häst. Den första dokumenterade järnvägen ovan jord anlades 1798 i

(55 av 389 ord)

Staten tar initiativ

A.E. von Rosens planer och järnvägspropaganda gav upphov till en livlig och seriös järnvägsdebatt, inte bara i riksdag och regering utan även ute i landet. Åsikterna var många; det hävdades bl.a. att järnvägarna på sin höjd kunde bli ett

(39 av 278 ord)

Staten bygger vidare

Statens järnvägsbyggande fortsatte i första hand mot norr och nordväst: Storlien på Mellanriksbanan nåddes 1882 och Boden på Malmbanan 1894. På den av ett brittiskt bolag påbörjade och

(28 av 197 ord)

Enskilda järnvägar

Riksdagsbeslutet 1854 innebar att alla järnvägar utom de av riksbetydelse kom att byggas av enskilda intressen. Med tiden kom det att byggas ungefär dubbelt

(24 av 170 ord)

Smalspårsbanor

Mer än en tredjedel av de privata järnvägarna byggdes smalspåriga, främst av ekonomiska skäl (en besparingsåtgärd som var möjlig eftersom behovet av samtrafik med övriga järnvägar var litet i början). Smalspårsbanor tillåter snävare kurvor och brantare stigningar och kan

(39 av 278 ord)

Finansierings- och lokaliseringpolitik

Vid mitten av 1800-talet var liberalismen tidens förhärskande samhällsordning och i de flesta europeiska länder anlades därför nästan uteslutande privatbanor. Också Sverige försökte inleda järnvägseran på sådant vis genom att von Rosens tillstånd från 1845 att anlägga järnvägar gick ut på att han i London skulle organisera ett privat aktiebolag för svensk stambanetrafik. Företaget, The General Swedish Railway Co., eliminerades dock redan 1847 genom en ekonomisk kris. Inför 1853/54 års riksdag förnyade von Rosen sin privatbaneplan, men mot detta kom

(80 av 642 ord)

Rullande materiel

De första loken och vagnarna kom från Storbritannien och var mycket enkla. Loken eldades med koks, men snart gick man över till billigare stenkol. Ved användes också vid mindre banor och under kristider. I slutet av seklet började man effektivisera ångloken, först med kompounddrift och därefter med överhettad ånga. Försök med ångturbinlok slog mindre väl ut. När eldrift infördes vid några lokala järnvägar användes spårvagnsliknande motorvagnar. Tyngre motorvagnar för lokaltåg kom på 1930-talet. Elektriska lokomotiv användes inom

(77 av 550 ord)

Bana och spår

När Köping–Hults Järnväg byggdes 1856 användes s.k. U-räl av engelsk typ (rälen hade en profil som liknade ett uppochnedvänt U); även om Sverige var rikt på järnmalm så kunde man ännu inte valsa

(33 av 234 ord)

Tågfärjor

Sveriges första tågfärjeförbindelse med utlandet var leden Helsingborg–Helsingør som öppnades 1892 med den danska

(14 av 95 ord)

Elektrifieringen

Tidigt diskuterades eldrift vid de svenska järnvägarna, främst av ekonomiska skäl eftersom stenkolsimporten var dyr. Den första elektrifierade

(18 av 124 ord)

Förstatligandet av de enskilda järnvägarna

Tidigt insåg man att statens järnvägsnät borde kompletteras med vissa privatbanor, som tillsammans med av staten byggda linjer skulle bli bärkraftigare enheter. Därför gjordes de övertaganden som

(27 av 189 ord)

Järnvägsdöd

Förändringar i omvärlden gör att man lägger ned järnvägar som en gång behövts. Även i detta avseende blev Frykstadbanan (Sveriges ”första” järnväg) först i

(24 av 170 ord)

Järnvägsrenässans

Efter de omfattande nedläggningarna under 1950–70-talen fanns anledning att tvivla på en framtid för järnvägen i Sverige och på många andra håll i västvärlden. Emellertid kom järnvägen att få ett oväntat uppsving, dels på grund av utländsk påverkan vad gäller snabbtåg, dels på grund av den alltmer intensiva miljödebatten som visade på växande problem med växande vägtrafik. Inom politiken började man diskutera

(62 av 437 ord)

Medverkande

  • Christer Engström
  • Lars Olov Karlsson
  • Lennart Améen
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Järnvägens historia i Sverige. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/järnväg/järnvägens-historia-i-sverige