japanska, språk som talas i hela det japanska öriket, från Hokkaido i norr till Ryukyuöarna i söder, av 127 miljoner

(20 av 139 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Släktskap

Japanskans släktskap med andra språk har inte definitivt klarlagts, och åsikterna går isär om huruvida japanska och ainu är besläktade språk eller inte. Mycket tyder dock på att japanskan åtminstone är besläktad

(32 av 227 ord)

Skrift

När det kinesiska skriftsystemet infördes i Japan, troligen i början av 400-talet, blev detta upptakten till ett gigantiskt kunskapsflöde från det kinesiska fastlandet över Koreanska halvön till Japan. Livliga ömsesidiga kontakter förekom fram till mitten av 800-talet. Kinesiskan kom att spela en roll liknande latinets i Sverige. I början nöjde man sig med att skriva på kinesiska, men i mitten av 700-talet hade manyogana utvecklats, ett system av kombinerad användning av kinesiska skrivtecken, där dessa dels användes för att ange ett

(80 av 592 ord)

Ljudsystem

Det japanska f-ljudet ligger dock närmare ett engelskt h och någon motsvarighet till l och r finns inte. Det japanska r-ljudet låter som ett mellanting mellan

(26 av 194 ord)

Morfologi och syntax

Substantiven i japanskan skiljer inte på singular- och pluralform. Bestämd och obestämd form saknas, likaså genus- och kasussystem. Personliga pronomen i egentlig mening saknas också. I deras ställe används en rik flora av substantiviska ord, vilka i varje talsituation varierar beroende på den inbördes

(43 av 306 ord)

Medverkande

  • Gunilla Lindberg-Wada
  • Mikael Parkvall

Litteraturanvisning

M. Braw, Japanska tecken i tiden ( 1994);
R.A. Miller, The Japanese Language ( 1967);
O. Mizutani, Japanese: The Spoken Language in Japanese Life ( engelsk översättning 1981);
N.-O. Pettersson, Japansk syntax ( 1995);
G. Sansom, A Historical Grammar of Japanese ( 1968);
J.-O. Svantesson, Språk och skrift i Öst- och Sydöstasien ( 1991).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, japanska. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/japanska