jod (franska iode, av grekiska iōʹdēs ’violliknande’, ’violett’, av iʹon ’viol’;

(11 av 31 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst

I naturen finns inte jod i fri form utan som kemiska föreningar, huvudsakligen jodater och jodider. Havsvatten innehåller ca 0,05 g jod/ton. Halten varierar beroende på salthalten och är t.ex. i Östersjön ca 0,01 g/ton, i Atlantens ytvatten ca

(37 av 258 ord)

Framställning, produktion och användning

Under perioden 1817–59 framställdes jod industriellt ur alger. Från mitten av 1800-talet började jod även framställas ur saltsjöar och som biprodukt vid natriumnitratproduktionen ur chilesalpeter. Sedan

(26 av 185 ord)

Egenskaper

I naturen finns jod till 100 % som den stabila isotopen 127I. Vid normala temperaturer och tryck är grundämnet fast, svart–violett och glänsande och har icke-metalliska egenskaper. Den fasta fasen är uppbyggd

(30 av 221 ord)

Fysiologisk roll

För människan och de andra högre djuren är jod ett livsnödvändigt spårelement. Jod finns i kroppen, dels som jodidjoner, I i t.ex. blodet, dels bundet i organiska föreningar. Av

(29 av 208 ord)

Föreningar

Av de oorganiska föreningarna är jodider och jodater de viktigaste. De joniska jodiderna är salter till jodvätesyra, HI, som är en vattenlösning av vätejodid (äldre namn jodväte

(27 av 187 ord)

Historia

Jod iakttogs första gången som en violett gas av Bernard Courtois 1811, då han satte svavelsyra

(16 av 108 ord)

Medverkande

  • Arne Melander
  • Lars Ivar Elding
  • Leif Hambraeus
Källangivelse
Nationalencyklopedin, jod. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jod