jordmåner, de delar av jordskorpans ytskikt som under varierande tidsrymder har påverkats av klimat och organismer. Klimatet, organismerna och

(19 av 131 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Jordmånsbildande markprocesser

I den markmiljö som skapas av faktorerna geologi, topografi, klimat och organismer uppkommer markhorisonternas olika egenskaper genom fysikaliska, kemiska och biologiska processer.

Genom fysikalisk vittring sönderdelas bergarter och mineralkorn genom direkt mekanisk åverkan. I kalla klimat är frostsprängning betydelsefull: vatten i sprickor fryser och utvidgas i form av iskristaller. I torra klimat förekommer saltsprängning: avdunstning av vatten från saltrika lösningar i sprickor medför bildning av saltkristaller.

Kemisk vittring innefattar flera typer av kemiska reaktioner och medför partiell eller fullständig sönderdelning

(80 av 627 ord)

Jordmånens horisonter

Jordmånens horisonter betecknas med symbolerna O, A, E, B, C och R. Den allra översta horisonten i marken består av

(20 av 138 ord)

Jordmånsklassifikation

I främst Skandinavien har jordmånerna indelats i två huvudgrupper: naturliga jordmåner (skogsjordmåner) och kulturjordmåner (odlade jordmåner). Indelningen är mera grundad på markanvändning än på pedologiska förhållanden. Kulturjordmånens översta, humusrika skikt utgör matjorden. Därunder ligger alven. Gränsen mellan dem är liktydig med det s.k. plogdjupet.

Internationellt användbara system för jordmånsklassificering har utvecklats först under 1900-talet av bl.a. FAO/UNESCO, USA, Canada, Sovjetunionen och Tyskland. Klassifikationssystemen utvecklas givetvis och förändras i takt med att ny kunskap och ny erfarenhet kommer fram.

I FAO/UNESCO-systemet

(80 av 890 ord)

Historik

Nödvändigheten av att kunna utnyttja marken för produktion medförde redan tidigt ett behov av jordmånsindelning. För mer än 4 000 år sedan framställde kinesen Yu en karta där marken klassificerades från användningssynpunkt. En jordmånsindelning i

(34 av 236 ord)

Medverkande

  • Tord Magnusson
  • Tryggve Troedsson

Litteraturanvisning

Soil Map of the World 1–10, utgiven av FAO/UNESCO ( 1974–81);
Soil Taxonomy: Soil Surveying Staff Handbook 436, utgiven av US Department of Agriculture ( 1975);
Soil Map of the World, utgiven av FAO/Unesco ( 1988);
P.M. Driessen & R. Dudal, Major Soils of the World ( 1989);
E. Mückenhausen, Bodenkunde ( 1985);
T. Troedsson & M. Wiberg, Sveriges jordmåner ( 1986).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, jordmåner. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jordmåner