Den i utländsk 1900-talslyrik välorienterade Næss var en av förgrundsgestalterna i norsk efterkrigsmodernism. I sina bildtäta diktsamlingar Billedskrift (1962), Mørkerommet (1964) och Blindgjengere (1969) formulerade Næss såväl känslan av meningslöshet i nuet som längtan tillbaka till barnets oreflekterade trygghet.