kisel [çi:ʹ-] (tyska Kiesel, av fornhögtyska kisil ’kiselsten’, ’hagelkorn’)halvmetalliskt

(10 av 20 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst

Kisel är det åttonde vanligaste grundämnet i universum och näst efter

(11 av 76 ord)

Framställning och användning

Mer än en miljon ton kisel framställs årligen genom reduktion av kiseldioxid ofta i form av kvartssand. Oxiden reduceras av koks i ljusbågsugn vid 2 000–2 500 °C,
SiO2+2C → Si+2CO(g)
med SiO2 i

(33 av 224 ord)

Egenskaper

Kisel består av en naturlig blandning av isotoper med masstalen 28, 29 och 30. Amorft kisel är ett brunt pulver som är

(22 av 151 ord)

Biologisk roll

Kisel i form av derivat av kiselsyra används som skelettmaterial i stor omfattning av några organismer, till exempel kiselalger, radiolarier och många svampdjur

(23 av 160 ord)

Föreningar

Kisel har ett halvfyllt valenselektronskal och intermediär elektronegativitet. Bindningarna har följaktligen starkt kovalent inslag. Kisel har oxidationstalet IV i nästan alla föreningar. Undantag är den betydelselösa, metastabila kisel(II)oxiden, SiO, och siliciderna. I det följande behandlas de viktigaste kiselföreningarna utom kiseldioxid, kiselkarbid och oxosilikater. De senare tas upp under silikater och under de enskilda silikatmineralen.

Silicider är kiselföreningar med bor eller metaller. Således skall det ovan omnämnda kiseljärnet egentligen heta järnsilicid. De framställs genom

(73 av 534 ord)

Historik

Under 1700-talet kom kiseldioxid att uppfattas som en jordart (kallad kiseljord).

(11 av 58 ord)

Medverkande

  • Jörgen Albertsson
  • Lars Olof Björn

Litteraturanvisning

G. Bentz & I. Lindqvist (utgivare), Biochemistry of Silicon and Related Problems (1978);
D. Evered & M. O’Connor (utgivare), Silicon Biochemistry (1986).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kisel. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kisel