klienter
klieʹnter (latin clieʹntes), i antikens Rom benämning på fria medborgare i formell beroendeställning.
Redan under kungatiden slöt sig friborna romare till huvudmännen för de patriciska släkterna (gentes) för att i utbyte mot politiskt och militärt stöd försäkra sig om skydd, framför allt i rättstvister. Företeelsen är i sina detaljer känd främst från senrepubliken, då den genomsyrade hela det romerska samhället. En
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse