kontinuerlig
kontinueʹrlig (tyska kontinuierlich, av latin contiʹnuo ’omedelbart följa på’, ’fortfara’, av contiʹnuus ’sammanhängande’, ’ständig’, av contiʹneo ’sammanhålla’, ’hålla samlad’), sammanhängande, fortlöpande, fortlöpande utan avbrott; som vetenskaplig fackterm ofta motsatsen till diskret.
Källangivelse