kontrapunkt (medeltidslat. contrapuʹnc­tum ’punkt (dvs. not) som på notplanet intar ett motsatt läge i jämförelse med en annan punkt’), kompositionsteknik vars resultat är en musikalisk struktur uppbyggd av två eller flera självständiga stämmor samt läran om

(36 av 251 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Lennart Hall

Litteraturanvisning

P. Hindemith, Unterweisung im Tonsatz ( 1937–39);
K. Jeppesen, Kontrapunkt ( da., 1930);
E. Křenek, Studies in Counterpoint Based on the Twelvetone Technique ( 1940);
V. Söderholm, Arbetsbok i elementär kontrapunkt ( 1968);
V. Söderholm, Arbetsbok i kontrapunkt ( 1973).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kontrapunkt. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kontrapunkt