kroatiska, sydslaviskt språk talat av ca 4 miljoner invånare i Kroatien, men även av 1 miljon talare utanför landet, främst i f.d. Jugoslavien. I Burgenland i Österrike talas en egen kroatisk variant. Vidare finns många utvandrade kroater i bl.a. Australien och USA.

Kroatiskan har tre huvuddialekter, uppkallade efter hur frågepronominet vad reflekteras: kajkaviska (gemensam med slovenska), čakaviska (underlag för det äldsta

(58 av 412 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Adolf Dahl

Litteraturanvisning

V. Anić, Rječnik hrvatskoga jezika ( 1998);
Barić m.fl., Hrvatska gramatika ( 1997);
Ž. Bujas, Croatian or Serbian English Dictionary ( 5:e upplagan 1982);
R. Filipović (utgivare), English–Croatian or Serbian Dictionary ( 12:e upplagan 1986);
J. Hamm, Grammatik der serbokroatischen Sprache ( 1987);
M. Katić, Hrvatski i srpski ( 1995);
R. Katičić, Sintaksa hrvatskoga književnog jezika ( 1986);
T.F. Manger, Introduction to the Croatian and Serbian Language ( 1991);
M. Moguš, Povijest hrvatskoga književnoga jezika ( 1993);
S. Mønnesland, Før Jugoslavia og etter ( 1992);
I. Popović, Geschichte der serbokroatischen Sprache ( 1960);
Jans fickordbok ( 1997);
Svenskt–kroatiskt lexikon (Lexin Språklexikon för invandrare) ( 1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kroatiska. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kroatiska