Kuhn–Rittmann-hypotesen [ku:ʹnriʹtman-], hypotes framförd 1941 av schweizarna Werner Kuhn (1899–1963), kemist, och Alfred Rittmann (1893–1980), vulkanolog och petrograf, att större delen av jordens djupa inre har en sammansättning lik solens och består i stort sett av väte i en högtrycksmodifikation.