Hyddorna byggdes ursprungligen av material som lätt kunde hämtas i naturen, t.ex. smala trädstammar, ris, torv och näver. Permanenta lägerhyddor uppfördes bl.a. vid arméns övningsplatser på 1800-talet i form av halmhyddor (Kronobergs hed, Kulltorp och Ljungbyhed). Under andra världskriget uppfördes en stor mängd hyddor för förläggning av svenska beredskapstrupper.