Gyllensten, Lars, född 12 november 1921, död 25 maj 2006, författare, prosektor (biträdande professor) i histologi vid Karolinska Institutet 1955–73, ledamot av Svenska Akademien från 1966 (anmälde utträde 1989), dess ständige sekreterare 1977–86, ledamot av Svenska Akademiens Nobelkommitté 1968–87, ledamot av Nobelstiftelsen från 1979, dess ordförande 1987–93. Gyllenstens författarskap beskrivs bäst med hans egna ord som ”existentiell grundforskning”. Hans romaner är litterära experiment i en fortlöpande utforskning av våra existentiella villkor och pendlar mellan

(74 av 525 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Hans-Erik Johannesson

Litteraturanvisning

Litt.
B.-E. Benktson, Samtidighetens mirakel ( 1989);
C. Brudin Borg, Skuggspel: Mellan bildkritik och ikonestetik i Lars Gyllenstens författarskap ( 2005);
H. Isaksson, Hängivenhet och distans ( 1974);
H.-E. Johannesson, Studier i Lars Gyllenstens estetik ( 2:a upplagan 1978);
I. Karlström, Lars Gyllenstens bibliografi 1993–2005 ( 2006);
Bo Larsson, Gud som provisorium ( 1990);
Å. Lilliestam, Lars Gyllenstens bibliografi: 1946–1992 ( 1993);
K. Munck, Gyllenstens roller ( 1974);
Saga Oscarson, Gyllensten som Orfeus ( 1992);
T. Stenström, Gyllensten i hjärtats öken ( 1996).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Lars Gyllensten. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/lars-gyllensten