Under perioden från senantiken till humanismen tillkom litteraturen främst i kyrkans hägn. Man undervisade på latin i kloster- och ordensskolorna, sedan också vid universiteten. Antik, kristen och orientalisk–arabisk kunskap och kultur smältes

(32 av 224 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Perioden ca 500–ca 1100

Insatser av Boethius och Cassiodorus (död efter 580), vilken lät avskriva och översätta antika verk, bidrog starkt till att bevara antikens kultur in i medeltiden. Benedictus av Nursia fick med sin ordensregel, Benediktinregeln, ett stort inflytande. Benediktinerna var under århundraden de främsta kulturförvaltarna i Europa. Påven Gregorius I gav namn åt den gregorianska sången;

(53 av 377 ord)

1100- och 1200-talen

Perioden blev en blomstringstid för den latinska litteraturen. Med de franska katedralskolorna och universiteten som centrum genomgick den lärda kulturen en rik utveckling. Den platonska naturfilosofi man där lärde gav grundläggande teman åt allegorisk naturpoesi av bl.a.

(37 av 259 ord)

1300- och 1400-talen

Trots att folkspråken utvidgade sitt användningsområde behöll latinet under lång tid sin dominans som vetenskapligt språk men även inom historieskrivningen, den religiösa poesin (bl.a. Christian von Lilienfeld, Konrad von Haimburg och Ulrich Stöckl) och i

(35 av 246 ord)

Medverkande

  • Hans-Erik Johannesson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Medeltidslatinsk litteratur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/latinsk-litteratur/medeltidslatinsk-litteratur