Gmelin, som bl.a. introducerade namnen ester och keton i kemin, insåg tidigt behovet av ett stort kemiskt samlingsverk och utgav 1817–19 Handbuch der theoretischen Chemie. I denna och de två följande upplagorna baserade han ämnenas formler på ekvivalentvikter men övergick till atomvikter i 4:e upplagan, som han utgav 1843–52