Majken Johansson framträdde först inom en grupp lundensiska femtiotalspoeter med samlingar som Buskteater (1952), I grund och botten (1956) och den mogna Andens undanflykt (1958). Humor och ordlekar blandades här med en frätande självironi och serverades i exklusiva versformer (”Villanella på en spik”). De tidiga samlingarna utgör