Maria Pawlikowska-Jasnorzewskas diktning, som präglas av stark sinnlig glöd och inte sällan självironi, förenar vardagspsykologi med djuptänkthet. Ensamhets- och undergångsstämningar är återkommande motiv i hennes verk, till exempel i Niebieskie migdały (’Blå mandlar’, 1922) och Paryż (’Paris’, 1929).