metafysiʹk, grekiskt uttryck som under senantiken kom att bli en filosofisk fackterm för de problem som avhandlades i en del av de aristoteliska skrifterna, nämligen i ”de (böcker) som kommer efter de fysiska”, grekiska ta metaʹ ta physikaʹ (bibliʹa). Dessa problem rörde verklighetens mest fundamentala struktur och egenskaper, och metafysik framstod därigenom som den mest grundläggande av alla de filosofiska deldisciplinerna. Metafysiken betecknade därmed ungefär detsamma som Aristoteles själv hade kallat ”visheten”, ”den första filosofin” eller ibland ”teologi”; för en

(80 av 777 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Kritiken av metafysiken

Medan de flesta klassiska filosofer från Platon och Aristoteles till Descartes och Leibniz betraktade metafysik som en viktig och grundläggande del av filosofin, har det i mera modern tid varit vanligt att inta en starkt kritisk hållning till metafysik. Så var t.ex. fallet med Hume, men också Kant tog kraftigt avstånd i varje fall från sin

(56 av 397 ord)

Medverkande

  • Dick A.R. Haglund

Litteraturanvisning

D.W. Hamlyn, Metaphysics ( 1984);
F. Kaulbach, Einführung in die Metaphysik ( 1972);
R. Taylor, Metaphysics ( 1963);
W. Walsh, Metaphysics ( 1963).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, metafysik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/metafysik