monokord
monokoʹrd (medeltidslat. monochoʹrdum, av likabetydande grekiska monoʹchordon, av monoʹchordos ’ensträngad’, av mono- och chordēʹ ’tarm’, ’sträng’), ensträngad cittra.
Under antiken och medeltiden användes monokordet, försett med ett flyttbart stall och spelat med plektrum, för experiment med och demonstration av musikaliska intervall. Det förknippas särskilt med Pythagoras proportionslära kring stränglängder. Ca 1100 fick monokordet status av musikinstrument, försågs efterhand med fler strängar, ca 1400 med en enkel tangentmekanik och
Källangivelse