notation (latin notaʹtio ’beteckning’, av noʹto ’beteckna’, ’ange’), system att notera i skrift med användande av konventionella tecken som ges speciell innebörd eller av en speciell teckenuppsättning. Exempelvis används

(29 av 203 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Notation med bokstäver och siffror

Äldst bland de i Västerlandet brukade notationerna är bokstavsnotskriften. Den hade två utformningar i det antika Grekland, en för instrumental musik (ett slags tabulatur) och en, sannolikt yngre, för sång. När Boethius på 500-talet e.Kr. använde latinska bokstäver som tonhöjdssymboler lät han

(42 av 295 ord)

Notation med neumer och noter

I västkyrkan började kring år 900 olika former av neumer att införas. En livlig diskussion pågår om orsakerna till att man överhuvud kände behov av att uppteckna (delar av) den gregorianska sången som under lång tid levt helt i muntlig

(40 av 279 ord)

Medverkande

  • Folke Bohlin

Litteraturanvisning

B. Hambræus, Om notskrifter ( 1970).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, notation. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/notation