Svensson debuterade 1934 och gjorde sig känd främst som lågmäld och trösterik tankelyriker i bland annat Nedanför flod och fall (1954) och Skallgångshöst (1961). Erfarenheter från en fattig uppväxt och ett hårt arbetsliv i Hälsinglands skogar präglar delar av Svenssons prosa, till exempel memoarboken Förlorad verklighet (1965).