radon [-do:ʹn] (av radium), radioaktivt grundämne, den tyngsta av ädelgaserna i

(11 av 18 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst, egenskaper och användning

Radon finns endast i mycket låga halter i naturen, eftersom dess isotoper alla är kortlivade och bildas genom radioaktivt sönderfall av sällsynta radiumisotoper. Spår av radon finns i alla radioaktiva mineral. Isotoperna med masstal 222 (radon), 220 (toron) och 219 (aktinon) uppträder som mellanprodukter i de naturliga sönderfallsserierna för uran, torium, respektive

(52 av 365 ord)

Miljöaspekter

Naturligt förekommande radon kan utgöra en hälsorisk, särskilt i gruvor och i otillräckligt ventilerade byggnader. De radondöttrar

(17 av 118 ord)

Radon i byggnader

Radon finns i större eller mindre mängd i alla byggnader. Radonhalten bestäms av byggmaterialet, radonavgången från marken, hur mycket lägre lufttrycket är inomhus än i markluften samt husets otätheter mot marken. Radon från marken kan ge höga radonhalter inomhus. Berggrunden i Skandinavien är överlag mer radioaktiv än i många andra

(50 av 353 ord)

Historik

Toriumemanation eller toron upptäcktes 1899 av Ernest Rutherford och Owens (1870–1940) vid sönderfall av

(14 av 94 ord)

Medverkande

  • Birgitta Haeger-Aronsen
  • Gun Astri Swedjemark
  • Lars Ivar Elding

Litteraturanvisning

B. Clavensjö & G. Åkerblom, Radonboken: åtgärder mot radon i befintliga byggnader (2003);
B. Clavensjö & G. Åkerblom, Radonboken: förebyggande åtgärder i nya byggnader (2004).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, radon. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/radon