Vid Stanfords lineäraccelerator (SLAC) utnyttjade Hofstadter högenergetiska elektroner (energi mellan 100 MeV och 1 GeV) för spridning mot atomkärnor och särskilt mot nukleoner. De elastiskt spridda elektronernas vinkelfördelning studerades, varvid man kunde beräkna laddningsfördelningen hos det aktuella strålmålet. Experimenten medgav noggranna bestämningar av atomkärnornas storlek för flera lättare grundämnen.