För tiden fram till 1991, se Sovjetunionen (Film). Efter Sovjetunionens upplösning fick den kritiska spelfilmen och dokumentärfilmen ett kortvarigt uppsving. Filmstudiorna blev oberoende, och en mängd privata produktionsbolag uppstod. Studiorna anlitades dock till stor del av utländska lågbudgetproducenter och av unga inhemska filmare. De senare anammade snabbt Hollywoodfilmens genrer och berättande,

(51 av 362 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Lars Åhlander
  • Michael Tapper
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Film. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ryska-federationen/film