Traditionellt har man anfört följande drag som gemensamma karakteristika för de semitiska språken: 1) konsonantsystemet innehåller faryngaliserade och laryngala ljud; 2) konsonantdistinktionerna är många (upp till 29), medan vokalernas antal är litet (iau); 3) orden är uppbyggda på rötter bestående av tre konsonanter, medan vokalerna fungerar som ordbildningselement och grammatiska markörer; 4) syntaxen är parataktisk, dvs. man föredrar att samordna satser med och e.d. i stället

(66 av 497 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, Karakteristika. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/semitiska-språk/karakteristika