skelett [skeleʹt] (av grekiska skeletoʹs ’förtorkad kropp’, ’mumie’, av skeʹllō ’förtorka’)

(11 av 51 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Mjuka skelett

Hos t.ex. nässeldjur, rundmaskar, ringmaskar och ollonmaskar utgör vätskefyllda hålrum i kroppen ett hydrostatiskt skelett (vätskeskelett), där vätsketrycket ger kroppen stadga och möjliggör rörelser.

(24 av 170 ord)

Hårda skelett

Skelett uppbyggt av hårdvävnad finns inom många grupper flercelliga djur. Man

(11 av 28 ord)

Blötdjur

Det yttre skalet hos de flesta blötdjur (t.ex. snäckor, musslor och

(11 av 73 ord)

Tagghudingar

Tagghudingarnas kalciumkarbonatrika skelett bildas inuti huden och är således ett endoskelett,

(11 av 54 ord)

Leddjur

Leddjur har välutvecklat yttre skelett (exoskelett) i form av en förstärkt kutikula på hudens yta. Den skyddar kroppen och ingår i en komplicerad

(23 av 158 ord)

Ryggradsdjur

Hos ryggradsdjur finns ett inre skelett (endoskelett). Även detta förenar de två funktionerna skydd och rörelse.

I embryot bildas skelettet från det mellersta groddbladet, mesodermet, och består huvudsakligen

(28 av 197 ord)

Människan

Hos människan består skelettet normalt av 206 ben. Det finns flera olika typer av ben: rörben, korta ben, platta ben och luftförande ben.

Rörben (ossa longa) finns i extremiteterna, och de består av ett långt smalt skaft (diafys) och två lite tjockare ändar (epifyser). Mellan epifys och diafys finns ett område som kallas metafys. Hos individer som inte vuxit färdigt finns dessutom en tillväxtplatta mellan metafys och epifys som kort och gott kallas fys. Fysen försvinner i samband med att

(80 av 752 ord)

Medverkande

  • Anders Lundquist
  • Bertil Sonesson
  • Daniel Jerrhag
  • Patrick Meurling
Källangivelse
Nationalencyklopedin, skelett. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skelett