Sovjetstaten existerade mellan åren 1922 och 1991 men tillkom i praktiken redan i november 1917, då bolsjevikpartiet under Lenins ledning övertog makten

(22 av 157 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Lenin och sovjetstatens tillkomst (1917–24)

Efter bolsjevikernas statskupp valde en hastigt inkallad sovjetkongress, dominerad av en tillfällig allians av bolsjeviker och radikala socialistrevolutionärer, en ny regering, Folkkommissariernas råd. Med Lenin som obestridd regeringschef, Trotskij som utrikeskommissarie och Stalin på en mera undanskymd post (som ansvarig för nationalitetsfrågor) förverkligade regeringen tidigare givna löften att fördela jorden genom att expropriera godsägarnas egendom och söka vapenstillestånd med Tyskland.

Under 1918 påbörjade bolsjevikpartiet, omdöpt till Rysslands kommunistiska parti och med centrum i den nya huvudstaden Moskva, omvandlingen av Ryssland

(80 av 743 ord)

Stalin, den stora revolutionen och terrorn (1924–53)

I maktkampen efter Lenins död 1924 utkristalliserades två huvudkonkurrenter. Den ene var den intellektuelle och visionäre Trotskij, som varnade för tendenser till byråkratisering och maktkoncentration i sovjetsamhället och höll fast vid idén om ”den permanenta revolutionen” som en förutsättning för fortsatt konsolidering av sovjetmakten. Sovjetunionens ledande roll i denna process hade institutionaliserats genom tillkomsten av Komintern 1919.

Mot Trotskij stod den pragmatiske och organisatoriskt begåvade Stalin, som hävdade att Sovjetunionen mot bakgrund av en rad misslyckade kommunistkupper i Europa måste

(80 av 1375 ord)

Chrusjtjov och tövädret (1953–64)

Den 6 mars 1953 tillkännagavs Stalins död. Den följande maktkampen vanns av den nye partichefen Nikita Chrusjtjov, men till skillnad från förhållandet under Stalineran fick hans konkurrenter behålla livet, med undantag av den Stalin närstående inrikesministern Lavrentij Berija. Samhällslivet genomgick snart en rad smärre förändringar genom en ökad satsning på konsumtionsvaruindustri, handel och ekonomiska incitament för bönderna. Många arbetsläger

(59 av 421 ord)

Brezjnev och stagnationsåren (1963–85)

Nya sovjetledare i ett kollektivt ledarskap blev partichefen Leonid Brezjnev och regeringschefen Aleksej Kosygin. Deras strävan att gradvis strama åt det politiska och kulturella livet väckte i slutet på 1960-talet opposition bland reformistiska intellektuella som författaren Andrej Sinjavskij och fysikern Andrej Sacharov. Protesterna slogs ned, men utan blodspillan.

Redan under

(50 av 352 ord)

Gorbatjov, reformåren och sovjetstatens undergång (1985–91)

Gorbatjovs beslutsamhet att reformera det ekonomiskt krisdrabbade och politiskt stillastående sovjetsamhället speglades i slagorden perestrojka, ekonomisk omstrukturering, och glasnost, kulturell öppenhet och demokratisering. Det primära för den nye ledaren var strävan att öka den ekonomiska effektiviteten och produktiviteten, medan övriga, sekundära inslag i reformpaketet var tänkta som medel att nå detta huvudmål genom att väcka medborgarnas samhällsengagemang och

(58 av 414 ord)

Medverkande

  • Klas-Göran Karlsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sovjetunionen/historia