svenska dialekter. Den talade svenskan på sverigesvenskt område har i traditionell dialektforskning ansetts ha fyra s.k. normnivåer: lokal dialekt, regional eller utjämnad dialekt, regionalt standardspråk och neutralt standardspråk. På finlandssvenskt område talar man i stället om finlandssvenskt standardspråk, utjämnad dialekt/stadsmål och

(41 av 292 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Dialektskillnader

Skillnaderna mellan olika dialekter kan registreras på alla språkliga nivåer, men är lättast iakttagbara i satsmelodi och ordaccent – båda sega strukturer i språket – samt i fonologin. I uttalet av huvudbetonade tvåstaviga ord med akut respektive grav accent

(38 av 268 ord)

De genuina dialekternas indelning

Man brukar sammanföra de traditionella dialekterna i sex dialektområden: sydsvenska mål

(11 av 63 ord)

Talspråksvarianter

Även om många karakteristiska drag i de lokala dialekterna håller på att försvinna kommer av allt att döma regionala drag i talspråket att överleva också in i framtiden. De nutida svenska talspråksvarianter som kan bedömas bestå under överskådlig tid är, något förenklat,

(42 av 294 ord)

Dialektförändring och dialektupplösning

De genuina dialekterna i Sverige befinner sig i ständig förändring, och har så gjort under lång tid. Det finns tecken som tyder på en tilltagande dialektsplittring från medeltidens slut och fram till 1800-talet. Sedan 1900-talet, och särskilt under efterkrigstiden, kan starka utjämningstendenser iakttas.

Utbredningen av ett språkligt fenomen i nutid, t.ex. utbredningen av ett visst ord

(56 av 398 ord)

Nya dialekter

Samtidigt som många genuina dialekter på landsbygden har förlorat aktiva språkutövare och utjämnats har nya varieteter – ett slags sociala dialekter – uppstått i invandrartäta

(25 av 177 ord)

De regionala talspråksvarianternas framtid

De genuina dialekterna kommer av allt att döma att utjämnas alltmer, och somliga av dem går tydligt mot sin

(19 av 135 ord)

Medverkande

  • Lars-Erik Edlund

Litteraturanvisning

Mål i mun: Förslag till handlingsplan för svenska språket (SOU 2002:27) ( 2002);
L.-G. Andersson, Fult språk: Svordomar, dialekter och annat ont ( 1985);
G. Bruce, Vår fonetiska geografi: Om svenskans accenter, melodi och uttal ( 2010);
Ö. Dahl & L.-E. Edlund (utgivare), Språken i Sverige (Sveriges Nationalatlas) ( 2010);
K.-H. Dahlstedt, ”Dialekt och högspråk i nutidens Sverige, särskilt i Norrland”, Det moderna Skandinaviens framväxt ( 1978);
L.-E. Edlund, ”Det svenska språklandskapet: De regionala språken och deras ställning i dag – och i morgon”, i G. Akselberg, A.M. Bødal & H. Sandøy (utgivare), Nordisk dialektologi ( 2003);
C.-C. Elert, ”Indelning och gränser inom området för den nu talade svenskan: En aktuell dialektografi”, i L.-E. Edlund (utgivare), Kulturgränser: Myt eller verklighet? ( 1994);
J. Helgander, Mobilitet och språkförändring: Exemplet Övre Dalarna och det vidare perspektivet ( 1996);
B. Pamp, Svenska dialekter ( 1978);
E. Wessén, Våra folkmål ( 9:e upplagan 1969).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, svenska dialekter. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/svenska-dialekter