(1 av 1 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Terrängformer

Sveriges topografi har drag som påminner om Norges och Finlands, medan danska drag återfinns endast i sydvästra Skåne. Den geografiska fördelningen av relieftyper och landformsregioner är beroende av den storskaliga geologiska utvecklingen under mycket lång tid, medan egenskaper i berggrunden såsom bergarters hårdhet och strukturdrag ofta starkt påverkar terrängens detaljutformning. Enskilda större landformer som fjäll, högplatåer, kulltopografi (se t.ex. kullig morän), slätter och dalstråk är ofta koncentrerade till skilda delar av landet, som därför kan indelas i ett antal huvudregioner

(80 av 678 ord)

Berggrund

Den största delen av Sveriges berggrund utgörs av urberget: graniter, granitliknande bergarter, gnejser samt omvandlade sediment och bergarter bildade genom vulkanism. Alla dessa är produkter av bergskedjebildande processer och har bildats på djup av 10–30 km, antingen genom att bergarter omvandlats, dvs. genomgått metamorfos (t.ex. gnejser) eller genom att så höga temperaturer uppnåtts att gammal berggrund smält och sedan stelnat till nya bergarter (granitiska bergarter). De övre delarna av dessa gamla bergskedjor har eroderats bort och kvar

(77 av 547 ord)

Jordarter

Sveriges jordarter är bildade under kvartärperioden, det yngsta skedet i jordens historia, som kännetecknas av stora nedisningar (se istider). Huvuddelen av jordarterna har avlagrats av inlandsisen, av isens smältvatten eller i de hav och stadier av Östersjön som vid isens

(40 av 283 ord)

Jordmåner

I det relativt kalla och fuktiga klimat som råder i Sverige är podsoler, brunjordar och sumpjordmåner vanligast. Podsolerna bildas på jordarter som urbergsmorän, grus, sand och mo, medan brunjordarna vanligen bildas på mer

(33 av 233 ord)

Klimat

Sverige har ett tempererat fuktigt klimat, i söder varmtempererat och norr om Mälardalen kalltempererat. De högsta partierna av fjällen har polarklimat. Mindre områden i södra Sverige, till exempel södra Öland, har semiarida klimatförhållanden vilket innebär att nederbörden är ungefär lika stor som avdunstningen. Det svenska klimatet utmärks också av närheten till havet vilket innebär riklig nederbörd och relativt små skillnader i temperatur mellan sommar och vinter, i synnerhet i västra Götaland och i ett smalt bälte utmed östkusten samt i

(80 av 649 ord)

Utvecklingen av växt- och djurlivet efter den senaste istiden

Under istidens slutskede, ca 15 000–9500 f.Kr., gav det allt bättre klimatet jämte landbryggor via Danmark vid flera tillfällen möjlighet för mammut, älg, ren, vildhäst, jättehjort, fjällräv och hare att invandra. En kraftig klimatförsämring ca 11 000 f.Kr. medförde dock att tundraförhållanden med permafrost åter kom att råda i Sydsverige; därvid försvann de flesta landdäggdjuren igen.

Klimatet förändrades snart igen och redan ca 8000 f.Kr. var det i Sydsverige varmare än i

(70 av 498 ord)

Växtliv

Med utgångspunkt från den nutida vegetationen delas Sverige vanligen in i fyra växtgeografiska regioner.

Södra lövskogsregionen, som omfattar Skåne, Blekinge och västkusten, har naturliga skogar av bok och andra ädla lövträd, medan gran endast förekommer planterad. Regionen domineras dock numera av planterad barrskog, och endast i Skåne län dominerar lövskog. I hedbetonade ädellövskogar utgörs fältskiktet av bl.a. blåbär, lingon och kruståtel, medan ängsskogar har ett rikt fältskikt av bl.a. gulplister, nunneörter, sippor och skogsbingel.

Södra barrskogsregionen, som omfattar området från

(80 av 610 ord)

Djurliv

Sveriges nutida fauna är ett resultat av skilda invandringar efter senaste istiden (jämför Utvecklingen av växt- och djurlivet efter den senaste istiden ovan) i kombination med de gränser som sätts av skiftande klimat, naturgivna miljöfaktorer och inte minst mänskliga aktiviteter. Eftersom faunan har utvecklats huvudsakligen på andra håll i världen finns ytterligt få arter som med säkerhet är endemiska för Sverige. Numera känner vi nästan 35 000 arter flercelliga djur i Sverige, varav hela 25 000

(74 av 525 ord)

Naturskydd

De två viktigaste formerna av naturskydd är nationalparker och naturreservat. Nationalparker beslutas av riksdagen och avsätts på statens mark, medan naturreservat beslutas av länsstyrelserna, i enstaka fall av kommunerna, och kan omfatta såväl enskild som allmän mark. Antalet nationalparker är 29 och naturreservat cirka 4 700 (se tabell). Enklare skyddsformer är naturvårdsområde (cirka 90) samt djur-

(55 av 387 ord)

Medverkande

  • Bengt Loberg
  • Claes Grundsten
  • Curt Fredén
  • Johan Warell
  • NE-redaktionen (uppdatering)
  • Olle G. Olsson
  • Ronnie Liljegren
  • Sven Behrens
  • Tryggve Troedsson
  • Ulf Gärdenfors
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Natur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sverige/natur