synsinne, syn, förmåga att uppfatta ljus, dvs. elektromagnetiska svängningar i våglängdsområdet 300–800 nm (ultraviolett–infrarött). I egentlig mening avses förmåga att uppfatta ljusets riktning (bildseende), inte bara skillnader i ljusintensitet.

På grund av ljusets höga hastighet, 300 000 km/s,

(36 av 256 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Näthinnan omvandlar ljus till nervimpulser

När ljuset passerat ögats optiska del träffar det näthinnan. I näthinnan finns ljuskänsliga celler, fotoreceptorer, tätt packade. På samma sätt som de ljuskänsliga punkterna i en digitalkamera sätter fotoreceptorernas storlek och antal en gräns för hur små bilddetaljer som kan registreras. Hos många djur är det dock optikens kvalitet som sätter den definitiva gränsen för synskärpan.

Fotoreceptorer innehåller synpigment

(58 av 408 ord)

Nervimpulserna bearbetas i näthinnan

Hos ryggradsdjur, inklusive människan, består näthinnan av flera lager av celler, där signalerna bearbetas innan de via

(17 av 121 ord)

Nervimpulserna sänds till hjärnan

Synnerven leder impulser från ögonen till synnervskorsningen (chiasma opticum). I synnervskorsningen korsar hos människan hälften

(14 av 98 ord)

I syncentrum omvandlas nervimpulserna till medvetna synintryck

Signalerna som förmedlas från ögat till hjärnan innehåller huvudsakligen information om varje bildpunkts relativa ljushet eller färg i förhållande till

(20 av 136 ord)

Synsinne hos andra djur

Det finns djur som ser både mer och mindre än människan. Vissa kan skilja på fler färgnyanser

(17 av 116 ord)

Medverkande

  • Dan-Eric Nilsson
  • Låtta Skogh

Litteraturanvisning

B. Hanström, Hur djuren se ( 1924);
J.H. Kaas, ”Vision without awareness”, Nature 1995;
K. Tansley, Vision in Vertebrates ( 1965).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, synsinne. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/synsinne