tänder, hos ryggradsdjur inklusive människa organ i munhålan vilka används för att fånga byten och/eller för att sönderdela föda, ibland även för försvar. Hos många ryggradslösa djur finns tandlika bildningar i form av enkla eller mer komplicerade utskott i munnen eller dess omgivning; de kan bildas av

(47 av 333 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Däggdjur med speciell tanduppsättning

Olika däggdjur har specialiserade tanduppsättningar som återspeglar främst deras huvudsakliga föda.

Rovdjur har starka hörntänder (huggtänder) för att hålla fast bytet. Kindtänderna är framför allt skärande–klippande (se bild rovdjur) och rör sig vertikalt som skänklarna i en sax.

Hos

(39 av 274 ord)

Människan

Människans tänder är ett mellanting mellan rovdjurens och idisslarnas. De är av samma typ som t.ex. björnarnas och svinens, med relativt små kindtänder med tuggknölar (kuspar), som passar in i gropar (fossor) i motsvarande tänder i den andra käken. Dessa knölar och gropar har glidbanor som gör att små sidorörelser sker under tuggningen och söndermalningen av födan. Människans tandrötter tillväxer inte även om tänderna slits, vilket inte är något problem med nutidens kosthåll. Under medeltiden och tidigare, då födan ofta

(80 av 1114 ord)

Missbildningar

Missbildade tänder kan förekomma. Utöver avsaknaden av anlag (aplasi) kan tandens form vara förändrad. En vanlig missbildning är när de mindre (yttre) framtänderna i överkäken utvecklas bara till en spetsig tappformig tand. Utvecklingsrubbningar i emaljen är mest framträdande. Små defekter i form av gropar, hypoplasier, i

(46 av 327 ord)

Medverkande

  • Anders Lundquist
  • Bengt Öwall
  • Jan-Öjvind Swahn
  • Patrick Meurling
Källangivelse
Nationalencyklopedin, tänder. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tänder