Människans tänder är ett mellanting mellan rovdjurens och idisslarnas. De är av samma typ som t.ex. björnarnas och svinens, med relativt små kindtänder med tuggknölar (kuspar), som passar in i gropar (fossor) i motsvarande tänder i den andra käken. Dessa knölar och gropar har glidbanor som gör att små sidorörelser sker under tuggningen och söndermalningen av födan. Människans tandrötter tillväxer inte även om tänderna slits, vilket inte är något problem med nutidens kosthåll. Under medeltiden och tidigare, då födan ofta

(80 av 1051 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Missbildningar

Missbildade tänder kan förekomma. Utöver avsaknaden av anlag (aplasi) kan tandens form vara förändrad. En vanlig missbildning är när de mindre (yttre) framtänderna i överkäken utvecklas bara till en spetsig tappformig tand. Utvecklingsrubbningar i emaljen är mest framträdande. Små defekter i form av gropar, hypoplasier, i

(46 av 327 ord)

Medverkande

  • Bengt Öwall
  • Jan-Öjvind Swahn
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Människan. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tänder/människan