Thoʹmas av Aquino [akvi:ʹ-], född ca 1225, död 7 mars 1274, italiensk teolog och filosof, den katolska medeltidens störste, helgon, senare kallad doctor communis eller angelicus, den ”gemensamme” eller ”änglalike” läraren. Efter studier vid universitetet i Neapel, där han lärt känna Aristoteles filosofi, anslöt Thomas av Aquino sig till den unga Dominikanorden och blev en av Albertus Magnus studenter. År 1256

(61 av 430 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Filosofi

I nära anslutning till Aristoteles utvecklar Thomas av Aquino dennes lära att allt materiellt är sammansatt av form och materia (jämför hylemorfism), varvid olika i formen inneboende egenskaper under t.ex. en människas utveckling kan gå från möjlighet

(37 av 258 ord)

Teologi

Thomas av Aquinos framställning av kristendomen bygger på en kolossal beläsenhet i den samlade filosofiska och teologiska litteraturen, och dess originalitet består mer i syntesen än i detaljerna. Han har ambitionen att med samma stränga metodkrav som gäller för övriga vetenskaper demonstrera vilka slutsatser som följer av trosbekännelsens premisser, vilka av den troende accepteras

(54 av 379 ord)

Medverkande

  • Anders Piltz

Litteraturanvisning

M.-D. Chenu, Toward Understanding Saint Thomas (engelsk översättning 1964);
M. de Paillerets, Thomas av Aquino (svensk översättning 1981);
Per Erik Persson, Sacra doctrina: En studie till förhållandet mellan ratio och revelatio i Thomas’ av Aquino teologi ( 1957);
A. Piltz, Medeltidens lärda värld ( 1978).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Thomas av Aquino. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/thomas-av-aquino