Tranströmer, Tomas, född 15 april 1931, död 26 mars 2015, författare, psykolog, professors namn 2011, Nobelpristagare i litteratur 2011. Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”, enligt Svenska Akademiens prismotivering.

Redan i Tranströmers uppmärksammade debutsamling, 17 dikter (1954), förelåg hans stil färdig: en intensivt visionär dikt,

(57 av 405 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Ingemar Algulin
  • Inger Littberger Caisou-Rousseau

Litteraturanvisning

J. Bankier, The Sense of Time in the Poetry of Tomas Tranströmer ( 1993);
S. Bergsten, Den trösterika gåtan ( 1989);
S. Bergsten, Tomas Tranströmer: Ett diktarporträtt ( 2011);
K. Espmark, Resans formler ( 1983);
L. Karlström, Tomas Tranströmer 1–2 (bibliografi; 19902001);
M. Ringgren, Stjärnhimlen genom avloppsgallret: Fyra essäer om Tomas Tranströmer ( 2001);
T. Rönnerstrand, Varje problem ropar på sitt eget språk ( 2003);
N. Schiöler, Koncentrationens konst: Tomas Tranströmers senare poesi ( 1999);
M. Slyk, ”Vem är jag?”: Det lyriska subjektet och dess förklädnader i Tomas Tranströmers författarskap ( 2010);
B. Steffen Nielsen, Den grå stemme: Stemmen i Tomas Tranströmers poesi ( 2002).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Tomas Tranströmer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tomas-tranströmer