tornedalingar [to:ʹr-], den finsktalande befolkningen (och de personer som uppfattar sig som etniska tornedalingar) på svenska sidan av Torne älv samt Muonio- och Könkämäälvarna, dvs. i Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner samt i delar

(34 av 237 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historia

De svenska myndigheterna, särskilt skolmyndigheterna, eftersträvade länge att försvenska tornedalingarna, vartill även försvarspolitiska skäl bidrog, och från 1880-talet övergick man successivt till undervisning på svenska i folkskolorna, från början av 1920-talet enbart på svenska, då även tidigare tvåspråkiga läroböcker försvann. Först

(41 av 291 ord)

Medverkande

  • Ingvar Svanberg
  • Jan-Öjvind Swahn

Litteraturanvisning

Tornedalens historia 1–3, utgiven av Tornedalskommunernas historiebokskommitté (1991–93);
K. Hyltenstam (utgivare), Sveriges sju inhemska språk (1999);
S. Klockare & E. Wande (utgivare), Finska språket i Tornedalen (1982),
I. Svanberg & I. Söhrman (utgivare), Minoriteter i Europa (2004).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, tornedalingar. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tornedalingar