tryckning, sätt att mångfaldiga texter, bilder och mönster genom att överföra dem från ett medium (t.ex. en tryckplåt) till en tryckbärande yta (t.ex. papper). I allmänt språkbruk avses ibland hela den grafiska

(32 av 228 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Per S. Ridderstad

De olika tryckförfarandena

I högtryck, som var det dominerande förfarandet fram till mitten av 1900-talet, är färgöverförande partier (bokstäver på typer, linjer på en träsnittsstock eller punkter på en rasterkliché) upphöjda över tryckmediets bas. Den vanligaste högtrycksmetoden är typtryck (ibland kallat boktryck), men konstgrafiska tekniker som träsnitt och trästick hör också hit. Ursprungligen var högtrycksformen alltid platt, men genom avgjutning kunde man göra halvrunda tryckformar för rotationstryck.

En annan högtrycksmetod är flexografi, som görs i rullpressar med klichéer av plast eller gummi. Genom

(80 av 582 ord)
  • Författare:
  • Dicte Helmersson
  • Per S. Ridderstad

Litteraturanvisning

P. Aviander & R. Hansson, Styrt offsettryck: Handbok för den grafiska branschen ( 2004);
Bengt Bengtsson, Äldre typografisk teknik ( 2:a upplagan 1946);
Å. Hallberg, Klart för tryck: Grafisk grundkunskap för alla som sysslar med trycksaker: en bok om manus, sättning, repro, tryckning, typografi m.m. ( 7:e upplagan 1997);
C. Hellmark, Typografisk handbok ( 5:e upplagan 2004).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, tryckning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tryckning