Tuniʹsien, stat i Nordafrika; 164 000 km2, 11,5 miljoner invånare (2017).

(10 av 73 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Inledning

Atlasbergens östliga utlöpare bildar i norra Tunisien ett skogklätt bergslandskap. På platån upprinner två viktiga floder, som mynnar i Tunisbukten, al-Majrada och Miliane, vilka utnyttjas för konstbevattning.

(27 av 187 ord)

Natur

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Geologiska strukturer och reliefdrag har i Tunisien en riktning i nordöst–sydväst. Det medför bl.a. att dräneringen är riktad mot nordöst och att den långa kustlinjen är

(26 av 183 ord)

Klimat

Tunisien har ett varmtempererat klimat av medelhavstyp som mot söder övergår

(11 av 64 ord)

Växtliv

Närmast Medelhavet är Tunisien till stora delar uppodlat och kulturpåverkat och uppvisar en lång rad iögonfallande

(16 av 109 ord)

Djurliv

Flera arter som numera bara finns söder om Sahara har försvunnit från Tunisien i historisk tid, bl.a. afrikansk elefant, lejon

(20 av 140 ord)

Naturskydd

År 2010 fanns det sex nationalparker. De största är den fågelrika

(11 av 22 ord)

Befolkning

Med en genomsnittlig befolkningstäthet av 68 invånare per km2 hör Tunisien till

(12 av 92 ord)

Språk

Officiellt språk är högarabiska. Franskan spelar en stor roll både i

(11 av 40 ord)

Religion

Nästan alla tunisier (99,5 %) är muslimer, varav de allra flesta är sunni. Islam är landets statsreligion.

Tunisien nåddes av islam under andra halvan av 600-talet. General Uqba ibn Nafi, som var i umayyadernas tjänst, erövrade landet och grundade staden Kairouan 670, en stad som efter Mekka, Medina och Jerusalem av många sunni anses vara islams fjärde heligaste stad, vilken gör den till en viktig vallfartsort.

I landet finns också en liten grupp (mindre än

(74 av 525 ord)

Utbildning

Tunisiens utbildningssystem har länge präglats av såväl franskt som islamiskt inflytande, det senare genom koranskolorna. Skollagen 1958 var ett

(19 av 135 ord)

Sociala förhållanden

I global jämförelse är Tunisien ett medelinkomstland, men välståndet är ojämnt fördelat. Den ekonomiska tillväxten sedan 1990-talet har medfört att fattigdomen minskat, men forfarande år 2000 beräknades 13 % av befolkningen leva

(31 av 217 ord)

Näringsliv

Tunisien har en blandekonomi med både offentliga och privata företag. Näringslivet baseras på

(13 av 91 ord)

Jordbruk

Ungefär halva landets yta kan användas för jordbruk, huvudsakligen som betesmark. De bördigaste områdena finns i norr, medan spridda

(19 av 129 ord)

Fiske

Med den 1 300 km långa kusten är Tunisiens förutsättningar för fiske

(11 av 62 ord)

Mineral och energi

Fosfat, olja och naturgas har under lång tid haft stor betydelse för Tunisiens ekonomi. Under

(15 av 104 ord)

Industri

Den importsubstituerande politik som fördes på 1960-talet blev ingen framgång eftersom kapitalintensiv

(12 av 82 ord)

Utrikeshandel

Tunisien har permanent underskott i handelsbalansen, och sedan 1960-talet har exportvärdet

(11 av 56 ord)

Turism och gastronomi

Tunisiens storskaliga turism startade på 1960- och 70-talen med utvecklingen av badturismen. Tunisen besöktes 2012 av 6 miljoner besökar, vilket var en tillbakagång från tidigare år. Orsaken till minskningen var landets politiska oroligheter under 2010–11. Främst är det turister från grannländer och Europa som besöker landet.

Kustzonen vid Hammamatbukten söderut till al-Mahdiya har de flesta turisterna. Städer som Hammamat, Sousse, al-Munastir och al-Mahdiya, liksom det längre söderut belägna Sfax, har gamla stadskärnor med trånga gator, spännande basarkvarter, sevärda moskéer (i

(80 av 629 ord)

Kommunikationer

Tunisien övertog vid självständigheten 1956 ett relativt modernt väg- och järnvägsnät,

(11 av 64 ord)

Massmedier

Tunisien har fyra dagstidningar: L’Action och al-Amal, RCD:s fransk- respektive arabiskspråkiga huvudorgan

(12 av 80 ord)

Statsskick och politik

Den arabiska våren inleddes med ett folkligt uppror i Tunisien. Presidenten sedan 1987, Zayn al-Abidin Ben Ali, avgick och flydde landet i januari 2011. Arbetet med en ny författning inleddes i februari 2012, och denna kunde slutligen godkännas i januari 2014. Enligt författningen är islam statsreligion, samtidigt som religionsfrihet garanteras; presidenten måste dock vara muslim. Den verkställande makten delas mellan presidenten, som är statschef, och regeringen, som leds av premiärministern. Presidenten utses

(72 av 509 ord)

Rättsväsen

Rättsordningen i Tunisien är i huvudsak kodifierad enligt franskt mönster. Domstolsväsendet

(11 av 32 ord)

Försvar

Försvaret bygger på selektiv värnplikt med en första tjänstgöring om 12

(11 av 70 ord)

Litteratur

(1 av 1 ord)

Franskspråkig

I Tunisien blomstrade den arabiskspråkiga litteraturen både före och efter landets självständighet 1956, medan franskspråkig litteratur länge hade en undanskymd plats. Albert

(22 av 154 ord)

Arabiskspråkig

Tunisien har gamla litterära traditioner från den arabisk-islamiska medeltiden med Kairouan som lysande medelpunkt. Ibn Khaldun

(16 av 114 ord)

Film

En väl utbyggd filmstudiorörelse (grundad 1950) sporrade tillkomsten av en egen filmproduktion i Tunisien. Den första långfilmen gjordes 1966, ”L’Aube” av Omar Khlifi (född 1934). Trots satsningar på

(28 av 197 ord)

Konst

Den äldsta islamiska konsten (600–800-talen) formades ur såväl senantika och bysantinska som östliga islamiska (umayyadiska och abbasidiska) traditioner, t.ex. i utsmyckningen av moskén

(23 av 160 ord)

Arkitektur

Tunisiens äldsta islamiska arkitektur karakteriseras av rena och tunga former i försvarsanläggningar och i de äldsta moskéerna, med influenser från såväl den abbasidiska arkitekturen i öster som

(27 av 188 ord)

Musik

Maqamprinciper (se maqam) kännetecknar den i städerna odlade musiken malouf, som togs till Tunisien av morer som flydde från Andalusien på 1400-talet när den spanska monarkin erövrade området. I slutet av 1800-talet hade maluf, som

(35 av 243 ord)

Förhistoria

Under mellanpaleolitikum omfattades Tunisien av ateriankulturen (se aterian), vars bevarade artefakter

(11 av 58 ord)

Historia

Genom anläggandet av Utica, Karthago och andra feniciska kolonier under 800- och

(12 av 85 ord)

Islamisering och arabisering (från cirka 650)

Vid mitten av 600-talet nåddes området av arabernas expansion, och 670 grundades staden Kairouan med sin mäktiga moské mitt i Tunisien av en arabisk general, utsänd

(26 av 185 ord)

Den osmanska perioden (1574–1881)

År 1574 kom Tunisien under det osmanska riket men fungerade i praktiken som en ganska självständig stat, med inrikespolitiskt självstyre och utrikespolitiskt beskydd genom det turkiska väldet. År

(28 av 200 ord)

Franskt protektorat (1881–1956)

Protektoratet som form innebar att Tunisien behöll sin statsrättsliga identitet, men den högsta makten i landet blev fransk. Beyen och regeringen kontrollerades direkt av den franske generalresidenten i Tunis. Även de lokala förvaltningarna ställdes under franska styresmän. Till att börja med

(41 av 289 ord)

Det självständiga Tunisien (1956–)

Frankrike gick med på självständighet 1956, först för Marocko och sedan för Tunisien. Den 20 mars slöts en överenskommelse med Tunisien, och Bourguiba blev premiärminister. Den 25 juli 1957 blev han president, sedan monarkin avskaffats.

En rad uppgifter trängde på under självständighetens första år. Förvaltning och rättsapparat togs över från fransmännen. Undervisningsväsendet byggdes ut. Kvinnor och män fick samma medborgerliga rättigheter. En ny grundlag antogs. Ekonomin stagnerade dock, och utländskt kapital flydde landet. I början av 1961 utnämnde presidenten fackföreningsledaren

(80 av 700 ord)

Medverkande

  • Anders Hammarlund
  • Anders Hansson
  • Arne Anderberg
  • Claes-Adam Wachtmeister
  • Curt Dahlgren
  • Eva Riad
  • Gert Holmertz
  • Gunilla Håkansson
  • Göran Andersson
  • Göran Burenhult
  • Hans Holmén
  • Jan Retsö
  • Jan von Konow
  • Karin Ådahl
  • Lars Rudebeck
  • Lars Åhlander
  • Lennart Weibull
  • Michael Bogdan
  • Michael Tapper
  • Ragnar Hall
  • Sven Behrens
  • Torsten Husén
  • Tove Janson Borglund
  • Ulf Arvidsson
  • Ulf Gärdenfors
  • Örjan Wikander

Litteraturanvisning

Växt- och djurliv:
Peter Thomsen & Peder Jacobsen, The Birds of Tunisia (1979).
Historia:
M. Bdira, Relations internationales et sous-développement: La Tunisie 1857–1864 (1978);
H. Bourguiba, La Tunisie et la France (1954);
Beatrice Hibou, The Force of Obedience (2011);
C.-A. Julien, Histoire de l’Afrique du Nord: Tunisie, Algérie, Maroc 1–2 (2:a upplagan 1951–52);
Kenneth J. Perkins, A History of Modern Tunisia (2004);
J. Poncet & A. Raymond, La Tunisie (3:e upplagan 1977);
L. Rudebeck, Party and People: A Study of Political Change in Tunisia (1967).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Tunisien. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tunisien