vasall
vasall (franska vassal, av medeltidslat. vassaʹllus, av vaʹssus ’tjänare’, ett ord av keltiskt ursprung), benämning på läntagare som genom trohetsed var knuten till en länsherre.
Mot en förläning, vanligen i form av land, stod en vasall i tjänsteförhållande till sin länsherre. Förhållandet mellan en vasall och hans herre betraktas som grundläggande för det medeltida feodala länsväsendet, men vasallsystemets utbredning och betydelse i Västeuropa har enligt senare forskning överdrivits. Jämför kronvasall; se vidare feodalism.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse