accent
accent [aksɛʹnt] (latin acceʹntus ’ton’, ’tonläge’, ’betoning’, av ad ’till’ och caʹntus ’sång’, ytterst av caʹno ’tona’, ’sjunga’), inom musiken det dynamiska (tonstyrke-)framhävandet av ett moment i ett rytmiskt förlopp.
I musikteoretiskt språkbruk skiljer man mellan accent och betoning, där den senare termen utpekar upplevda rytmiska tyngdpunkter i allmänhet (t.ex. ”ettan” i takten), medan accent avser att ett visst moment i det musikaliska flödet markeras dynamiskt. Medan den upplevda betoningen vanligen grupperas i ett mönster (jämför metrik) och
Information om artikeln
Källangivelse