Aila Meriluotos första diktsamling, Lasimaalaus (’Glasmålningen’, 1946), är visserligen formellt sett traditionell men modernistisk i sitt djärva tonfall där naturen blir erotikens landskap. Expressionistiska dikter och Rilkeöversättningar ingår i Sairas tyttö tanssii (’Sjuk flicka dansar’, 1952), medan Pahat unet (’De onda drömmarna’, 1958) är full av psykologiska