Från debutsamlingen Isola (’Ön’, 1932) och framåt visade Alfonso Gatto i sin poesi stor musikalitet och formsäkerhet. Erfarenheter från motståndet mot fascisterna utgjorde både en fond och en moralisk prövosten för Gatto, som vid sidan av sin diktargärning också verkade som politiskt medveten frilansjournalist.