Amado Nervo var en av de främsta företrädarna för den spanskamerikanska modernismen, påverkad av Darío, särskilt av hans musikalitet i poesin, vilket är tydligt i diktsamlingen Los jardines interiores (’De inre trädgårdarna’, 1905). I La amada inmóvil (’Den orörliga älskade’, postumt utgivare 1920) använder Nervo ett mer naket språk.