aʹmbitus (lat., egentligen ’gång runt omkring’, här: ’utsträckning’, ’omfång’, av aʹmbio ’gå omkring’), omfång, musikteoretisk term använd i synnerhet inom medeltida musikteori och gregoriansk sång för att beteckna avståndet från den högsta tonen till den lägsta i ett modus, en melodi eller en stämma.