anteʹnn (italienska antenna, motsvarande latin anteʹnna, anteʹmna ’rå’, ’segelstång’), inom elektrotekniken anordning för att ta emot eller sända ut elektromagnetisk strålning.

En antenn kan i enklaste fallet bestå av

(29 av 202 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Egenskaper

Antennvinst (även direktivitet, förstärkning) är ett mått på antennens riktverkan. Man relaterar antennvinsten till en ideal antenn, som tänks stråla med samma intensitet i alla riktningar (isotrop antenn). En sådan ideal rundstrålande antenn har antennvinsten 1. En antenn av halvvågsdipoltyp ger 1,65 gånger så hög strålningsintensitet i

(47 av 323 ord)

Antenntyper

(1 av 1 ord)

Dipolantennen

En viktig grundläggande antenntyp är dipolantennen. Den består av två metallstavar monterade efter varandra i samma plan. Stavarnas sammanlagda längd är lika med en halv våglängd av den

(28 av 199 ord)

Yagi-antennen

I mer krävande fall kan dipolen på kortvågs- och ultrakortvågsområdena kompletteras

(11 av 78 ord)

Ramantennen

En speciell antenntyp är ramantennen, som består av en strömslinga i ett

(12 av 83 ord)

Gruppantennen

En viktig grundtyp av antenner är den tvärstrålande antennen, som är uppbyggd som en plan yta och har sin huvudsakliga strålningsriktning vinkelrätt mot detta plan.

(25 av 176 ord)

Reflektorantennen

Till aperturantennerna räknas även reflektorantennen. Den används främst i mikrovågsområdet (dvs. för högre frekvenser än ca 1 000 MHz), där våglängden är så liten (mindre än ca 30 cm) att reflektorn praktiskt kan

(33 av 227 ord)

Medverkande

  • Lars Josefsson

Litteraturanvisning

C.A. Balanis, Antenna Theory, Analysis and Design ( 1982).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, antenn. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/antenn