Genom sin bekantskap med Desmoulins och Danton blev han insatt som juryman i den första revolutionstribunalen och upphöjdes i mars 1793 till statsåklagare. Som sådan blev han den jakobinska regeringens villiga redskap under skräckväldet. Efter thermidorkrisen föll han offer för reaktionen och avrättades 7 maj 1795.