Areciboobservatoriet förfogade över ett radioteleskop med en primärantenn (diameter 305 meter) byggd över en naturlig sänka i terrängen. Primärantennen var således inte rörlig, men genom flyttbara sekundärantenner kunde olika delar av himlen observeras. Förutom till normala astronomiska studier av radiokällor samt radarobservationer av småkroppar och planeter användes teleskopet till undersökningar av jordatmosfären